Mikrobloggande och de nya reglerna för socialisation
Fenomenet mikrobloggande är väldigt nytt. Jag kan inte säga att jag totalt begriper vad det omfattar ännu, eftersom jag fortfarande håller på att komma in i gruppen och skaffa mina “signifikanta andra”, dvs. de som kommer att ha betydelse för mig när jag träder in i en ny grupp.
Som nykomling i ett nytt socialt sammanhang är det praxis att man måste lära sig de regler som råder i en ny grupp eller miljö, dvs. hur man ska bete sig eller inte osv. Det tar inte mycket tid innan man förstår att steget från total anonymitet till popularitet kan vara trådsmal i denna interaktiva arena.
Det som krävs är antingen att man ställer intressanta frågor eller minst sagt provocerande eller roliga nog för att andra ska känna sig så engagerade att de kommenterar, men passet är väldigt kort och om man inte lyckas fånga någons intresse på några sekunder, kan många intressanta diskussioner utebli. Det kommer nya kommentarer varje sekund! Å andra sidan, om man redan har sin bekantskap är kraven på intressanta frågor inte så viktigt.
Största nyheten hittills är att man inte behöver presentera sig eller bli introducerad av någon annan för att börja inkräkta i andras resonemang, vad skönt! På detta viset kan man säga att den demokratiska delen av globalisering äntligen träder fram. Men låt mig berätta vad som hände igår och inatt.
Igår funderade jag lite surt på om det ändå var någon idé att spendera min tid på att försöka vara med i denna nya Community Bloggy. Jag tänkte att jag som hungrig kommunicerande människa inte hade lyckats få någon betydlig respons för mina ”intressanta” inlägg på nätverket och det kändes dumt. I mina tankar diskuterade jag – Hur kan man inte intressera sig för konst och grafisk design i en så inspirerande och kreativ miljö? (grupper jag skapat med nya verktyget #grupper) Näe.. de håller bara på att mobba mig , tycket jag lite avundsjuk för andra som lyckas få en värld av uppmärksamhet , Men jag då, är det för att jag stavar dåligt? Är det för att jag är osvensk eller vad?… avundsjuk och lite sårad tänkte jag att det inte fanns någon stor anledning att vara med, då tydligen inget av mina inlägg denna gång var värt att kommentera.
Inatt, strax innan kl 01 fick jag en inblick i fenomenets styrka.
Min älskade hund Katcheena, som redan fanns innan jag träffat min man, hade börjat uppträda på ett jättekonstigt sätt och runt kl 24 börjat hon flåsa och pusta häftigt, min man stod redan vid henne hela kvällen och såg när hon fick någon form av attack som liknade hjärtinfarkt, sedan hostad hon blod. Jag visste inte vad jag skulle göra när klockan var så mycket, tänkte inte så mycket utan loggde in på Bloggy och vädjade om hjälp för information om någon djurklinik med akuthjälp i Stockholm. Det tog inte 2 min innan massa folk börjat ta fram telefoner och internet adresser, det fanns en kille som skrev direkt från sin mobil och som även googlade via mobilen för att försöka hjälpa mig. Wow… vilken häftigt upplevelse!
Det är verkligen så mycket mänskligt i denna virtuella miljö. Det är förlossningar som roar, det är politiska frågor som engagerar, eller bara struntsnack med folk som inte kan sova på näterna, det är en helt ny värld däri och jag varnar, det är lätt att bli fast.
No Comments