Kungen är död…
Jag blev ledsen när jag hört att Michael Jackson dog, läste på Aftonbladet idag… Det var synd, tycker jag. Så tidigt…
Tänk att för ett par veckor sedan hade jag börjat samla massa av hans låtar på Spotify och visat mina barn hur man dansat då…
Det gav upphov till diskussioner i vårt kök, om hur hans röst förändrat från ’Got to be there’ (Året jag föddes, alltså, 1972) den fina lillepojksrösten – tills ‘Don’t Stop ‘Til You Get Enough’ -79 när han blev vuxen.
Sedan kom året som förändrat mig och alla tonåringar i världen till Jacksons fans!
’Thriller ‘ – ‘Wanna be starting somethin’ – ‘Beat it ‘- ‘Billie Jean’.
Då kunde jag inte tänka på något annat än att dansa och pga detta blev jag underkänd i skolan. Jag och mina vänner som bara dansade i stället för att plugga.
Jag tycker att där hade han nån sorts kontroll av sitt liv.
Alla någon gång måste ha drömt att bli en popstjärna. Det varit lätt för allmänheten att döma Michael, men den lilla svarta killen som ur en fattig familj så tidig som år 72 i Indiana, bemästrade världen med sina låtar.
Det skrämmer mig att de som blir så stora alltid slutar för tidigt…
Michael hann bli bara 50 år gammal. Elvis Presley bara 42. Marilyn Monroe var 36 och listan över de som råkar illa, men fortfarande lever är lång.
RIP Michael!
SV: Ja dom är hur coola somhelst
Nej det kanske man inte vågar, små ska ju alltid känna och smaka på saker